Chat- jag och han

Han: Jag vet inte säkert vad som får mig att vackla: En dålig smak av forntiden eller skräck för framtiden kanske, vad vet jag. Men jag mår säkert inte, och har väl knappast rätt att må, så dåligt som du kanske gör. Likväl är jag inte tipptopp precis. 
Jag: Du vill inte ha mig alls i din framtid va?
Han: Nej det vill jag inte. Samtidigt har jag aldrig träffat någon jag hellre skulle vilja dela min framtid med. 
Varför ska livet vara lätt!
Jag: Tvetydigt.
Han: Det är det som är mitt bekymmer. Du då? Vill du ha mig i din framtid?
Jag: Hade jag känt att du var det minsta öppen så hade jag velat hitta ett sätt att ge det en chans. Men som det är nu (med din motvilja) så går det ju inte.
Han: Nu känns det för mig som om samtalet låser sig. Är det här man skall finna den bästa vägen ut ur förhållandet eller är det nu som min motvilja skall behandlas?
Jag: Jag vet inte. Jag kan ju inte tala om för dig vad du skall göra. Jag vill inte pressa dig. Dessutom har jag ju själv en hel del ställningstaganden att göra. Men  jag vill veta var du står om möjligt, och varför.
Han: Alternativ två alltså. Jag skall försöka formulera mig.
Han: Till och från så brukar jag fundera på varför jag känner som jag gör, oviljan att satsa alltså.  Det finns ju en del rationella skäl: Mina barn kommer inte att acceptera dig. Det fungerar bra mellan mig och f.d. oavsett om jag har ett förhållande eller om hon har det. Alla förhållanden är ok utom just detta. Jag antar att dina barn och dina ex får svårt att acceptera mig också. Det känner jag är en familjesocial situation jag inte vill ha att göra med.
Det finns en emotionell dimension också. Jag kan inte bortse från att jag älska dig och kanske just därför är jag rädd. Alldeles förbannat rädd att bli sårad, lämnad, bedragen. Det är ju något som vi själva samlat ihop till. Mitt tvivel på dig bygger ju på att det är jag själv som är den du har bedragit med. Löjligt? Javisst, men det hjälper ju inte. Om man backar några förhållanden så ser inte mitt CV så mycket bättre ut än ditt så även du borde känna en viss oro. Det finns säkert en del annat också men jag tror ändå att detta är huvudessensen. För mig har sex en mindre del i det hela än vad man kanske kan tro.
Jag: Matt och stum. Jag har ingen aning om hur jag skall bemöta detta. Det är precis dessa två anledningar som jag har befarat och jag har inget att sätta emot.
Han: Vi kan väl hålla det så en stund. Samtalet behöver ju inte vara slut. En liten paus bara.
Jag: Vi är olika. Jag ser också alla hinder men jag skulle kunna ta sats och beslutsamt gå mot dem. Det är det jag kanske ibland tvivlar på hos mig själv. Jag borde kanske vara mer rädd och försiktig. Det är ju fler än jag som drabbas.
Han: Det är något som ligger dig till last i mina ögon och ökar mitt tvivel på dig. Och det finns ju kvar i mitt minne från förra gången. Det blir många lik att kliva över.
Jag: Vi har aldrig pratat om valen vi gjorde förra gången. Jag ansåg då och gör ju fortfarande att jag tog konsekvenserna av att älska dig. Jag visste när jag lämnade mina barns far att du troligen inte  fanns i min framtid. Men jag älskade inte honom längre och kunde inte stanna. Han vet att jag inte älskade honom men jag besparade honom detaljerna om dig. Vår skilsmässa var ganska bra.
Han: Du valde att göra andra saker också.
Jag: Nu tror jag du menar att jag ringde din sambo. Det är något jag inte kan försvara men jag kan förklara.
Han: Låt höra.
Jag: Mina minnen är en smula vaga men jag tror att jag upplevde det så här: Från en dag till en annan meddelar du att du har talat om för henne om oss och att allt mellan dig och mig är över. Jag hör när du berättar att det du berättat för henne inte helt stämmer med min bild. Jag ringde upp henne och hon inleder med att säga att hon hade tänkt ringa mig. Jag hör sen att du förringat mig och vår relation till en kåt fling. I det läget jag var då så tog det mig fruktansvärt hårt. Jag vet att jag kände mig så totalt tillintetgjord och jag hanterade det inte bättre än att jag fick ett vredesutbrott. Hon frågade mig varför vi hade gjort det och jag förstod inte frågan. För mig var det så uppenbart att det var av kärlek men jag insåg också att jag var ganska ensam om det. Jag var totalt borta.
Han: Våra minnesbilder går allt lite grand isär. Och vet du, jag blir riktigt upprörd. Idiotiskt 10 år senare.
Han: Jag tror knappast att hon sa att hon hade tänkt ringa dig, för hon visste inte vem du var. Bara att det varit någon. Jag är långt ifrån stolt över vad jag gjorde i situationen som blev. Jag handlade oerhört cyniskt utan en tanke på framför allt mina barn och det har jag oerhörda skuldkänslor för. Men minns du inte varför vi flyttade till till din stad?
Jag: Nej, jag fattade aldrig.
Han: Det måste du då ha förträngt.
Jag: Hon sa att hon visste att det var någon som arbetade nära dig och att hon kollat upp det på något sätt. Hon trodde det var jag. Jag vet inte varför ni flyttade hit.
Han: Jag är förbannat velig och allmänt konflikträdd. Men det finns en sak som jag går igång på och det så in i helvete. Det är om någon hotar mig, då kan jag göra precis vad som helst. Inte om någon pekar på mig med pistol, då blir jag bara rädd. Men om någon säger: Om du inte slutar arbeta här och försvinner från stan så ringer jag din sambo och berättar allt samman. Då blir jag extremt förbannad och svarar kanske: Gör du det lilla vän för i så fall flyttar jag hit med min sambo och mina barn. Det passar alldeles utmärkt för sambon är arbetslös och äldste sonen skall börja högstadiet till hösten. Så vill jag minnas att det gick till. Kan du fatta att jag lyckades övertyga min sambo att gå med på detta? Märkligt!
När du sedan förstod att vi skulle flytta till stan så kontaktade du min sambo igen. Det var då hon började hata dig. Om det inte hade skett hade jag börjat jobba i Kristianstad istället och vi hade antagligen inte suttit här nu. Märkligt!
Jag: Jag minns det där med hotet nu. Men jag minns inte att jag ringde igen. Vad sa jag då?
Han: Jag vet inte, minns inte men hon tog det i alla fall inte särskilt bra, eller också så gjorde hon det.
Jag: Du hatade ju uppenbarligen också mig. Du hatade mig mer än du tyckte synd om din familj. 
Han: Ja!
Jag: Varför?
Han: Det var att du hotade mig som var drivkraften. Jag tror faktiskt att ingen skulle kunna utpressa mig särskilt inte du. Så får du chansen igen så låt bli, det lönar sig inte. Jag hade ju faktiskt jobb i Kristianstad som jag spolade för hämnden. Men skit samma, vi betedde oss vidrigt båda två.
Jag: Nä....jag beklagar det jag har gjort som har fått de oskyldiga dvs din sambo och alla våra barn att lida. Men jag ville inte skada dem. Det var inte mitt syfte. Jag behövde upprättelse för du hade gjort mig smutsig. Förstår du? Det var jävligt egoistiskt men inget hat och ingen hämnd. Jag blir rädd när det blir klart för mig att du hatade mig. Jag kände mig dräpt men det var ju för fan ett lustmord.
Han: Jag tror knappt att jag hatade dig mer än du hatade mig. Så var det då, för 10 år sedan. Det kanske är där samtalet skall börja.
Han: Du skall akta dig för att försöka mildra din del genom att se mig som en värre skurk. Det är inte en god samtalston. Kram och god natt.
Jag: Förlåt, det är inte min mening. Jag har känt mig väldigt hatad och utpekad som den skyldiga i allt detta. Jag fick just insikten om att jag skall släppa det nu. Jag hatade dig i 20 minuter. Det var någon gång under den stunden som jag demolerade ditt kontor och begärde min dagbok (=totala kärleksförklaring) tillbaka. Sen hatade jag inte mer. Jag lovar. Jag sörjde blev tröstad och kom tillbaka. God natt!
Han: Ok. Sov gott. Kram.

He caressed every cell, with nothing but his electricity, the weight of a hundred men hovering above. He seized my flesh and devoured it, satisfied with every bite from his supple steady hands. He searched my body with his starved tongue. He had no plan. He was going somewhere, everywhere it didn’t matter, every taste was his destination.

He blessed my body with his, kissing without the mashing of lips, just air and fire.

Sweat leaked from every pore, mixing with his, until we turned to liquid. I was swimming in ecstasy,no orgasm to be had, only deathless bliss. We melted in our fevered desire.

Silence was our serenade, but then, from somewhere trapped in the deepness, my voice of passion unleashed. My knowledge disappeared. I couldn’t speak, words suffocated as my heart began to scream.

I reached for him, but I couldn’t touch, he wouldn’t let me. He ached for my release, and as he pulsed through me, he broke me. He broke me open from the earth to the air. I craved myself, I grasped and clawed. I yearned to kiss every piece of me, pleasure and pain, all of it at once.

I gasped for breath and drowned in my guilt, my doubt, my unknowingness, my torment. My numbness evaporated as the needles of confusion injected me with consciousness, and I wept.

Naked, exposed, ravaged, nurtured, held, I mourned myself. I mourned the death of my frailty.

I’m not weak, I’m powerful.

He ripped the weakness away and there I was: beautiful, perfect, wise and seen. He sees me without knowing why or asking why. No question of my presence. I am nothing to him, but me.

No sound, no word, no look, no action could turn him away. He protects me, he warms my fragility with his courage. He broke me and he will never allow me to be fixed. I’m irreparable because now, I’m me: quiet, speechless, unable to lead, shattered from the outside, in.

The outside vanished as he looked at me and saw himself. He ate me whole and refused to spit me out.

I’m terrified this is it, and the search is over. We are the intention. We are the harbor and now all that’s left to do, is be. It isn’t sexual, it isn’t emotional, it isn’t mental, it isn’t any of that, it’s peace. It’s foreign. It’s the clouds. I can’t hold it. I can’t describe it. I don’t know it. It’s not worldly or real, it just is.

It’s love.

By Rebecca Lammersen

11 juli

Pastorskorna är nog svåra att komma åt. Men Anki och jag skall faktikskt ut i kväll vi ska klättra i berg och hon skall visa mig smugglargrottan, kärleksviken och en grotta med självlysande lavar, sedan skall Arne döda mig om jag gjort något dumt.

Jag vaknade i morse med ett sådant där elakt stånd, som bara inte vill gå över, då gick jag in på BC och skulle registrera mig, men jag kom inte på något bra namn ochdå slaknade den så jag lade ner det. Har du några bra tips på alias?
Jag inget emot rakade 23åringar men det uppstår ett moraliskt problem som jag inte kan handskas med när ens barn och älskarinnor är jämngamla.
Jag har ju inte kommit så långt i min utveckling att jag suger kuk ännu men vem vet Sverker Åström var ju över 70 när han kom ut, så kanske en dag.

Jag har laddat ner Lady C älskare, men det var möjligen någon Engelsk version, för vad jag minns var den bara något lite mindre boring än Herskap och tjänstefolk, ingen större inverkan på andningen iaf. Men jag hade hört att den var riktigt erotisk. Så jag och dam laddade ner den för att bli riktigt kåta men det blev ingen av oss,inte av filmen iaf.

Nu har jag ätit sill och nypotatis, starköl och kaffe. Det är det bästa med denna yogan, ät och drick vad du vill men skyll dig själv om du spyr. Så jag äter ingen frukost på mornarna. Vi yogar från halv nio till kvart över elva sedanhar vi en och enhalv timmes lunch och då käkar jag något lätt frukt nötter yogurt typ. Sedan slutar vi klockan tre ochdåbrukar vi alltid vara några som går ut och äter något riktigt. Men utbudet på krogar är  riktigt uselt på Hönö, ganska kass mat. För att vara en ö i skaärgården nära stan är Hönö helt värdelös, jag sprang en runda igår, men var ändå rastlös så jag cyklade ner på stan för att hitta lite alkohol. Men efter 22:00 en tisdag på industrisemestern så var ingen av de fem krogar som finns öppen. Även pingstpastorerna och deras fruar hade lagt sig.

Huset jag bor i är sunkigt. Grannarna har anmält Arne flera ggr för att det är så stökigt på tomten, en sanitär olägenhet. Där bor jag och Arnes son i stora huset, som inte alls är stort. I gårdshuset, som kanske är 15 kvadrat, bor en annan son, osäker på om det också är Arnes men någons är det, tillsammans med sin gravida flickvän. En spånig, helrakad och piercad 23 åring.

Vad gör du imorgon kväll?

I morgon kväll? Vet inte. Vad gör du?

Vet inte men jag kommer väl hem då, om inte Arne har dödat mig.

 Ojojoj, what did you have in mind?

Du....nu blir jag gräsligt kluven (snurr snurr, deja vu; history repeating). 

För det första så hoppas jag du minns vad jag sa till dig för en månad sedan ungefär, om min balans.

Och för det andra måste du välja, Anki eller Anna, Anki eller Anna??? FAKTISKT!

Du har osedvanligt dålig karaktär. Eller har jag missförstått dig helt?

Ja jag är så jävla dum, men jag behöver och måste ha lite kärlek, lite snuskig sex ibland. Å du då du kan inte bara skylla på din balans! Du är ju vuxen du kan väl säga nej. Men jag är så kåt jag har inte kommit på över en vecka, jag vill att du runkar mig till jag sprutar allt över dig, sen vill jag slicka din fitta tills jag är hård igen.

10 juli

Som vän är du helt värdelös, aldrig kan man få hjälp när man behöver det!
Jag som du känner ett enormt behov av kärlek just nu, hud, könssafter...ah jag är kåt helt enkelt och saknar dig. Nu är det ju som det är och frågn är ju då hur ska man komma in i pastorernas fruar. Jag undrar vad vår vän Knutbypastorn använde sig av för teknik.

Jag känner inte för BC, dels tror jag det är skitsvårt att få komma till som man 50+ sedan tänder jag inte på vem som helst, exempelvis så finns det ingen av de som är kvar på kursen som jag skulle kunna tänka mig att ligga med, möjligen Anki som arrangerat detta men hon bor ju ihop med min hyresvärd. Alltså om endast en av 16 kvinnor i den tänkbara ålderskategorin som skulle svara på BC skulle passa nådig herrn så känns det inte värt att försöka ens. Men så får man väl förbli okysst då.

Din bok hade hamnat under kategorin spetälska, bland Nora Roberts å vad de kan heta, jag fann inget där som tilltalade mig, men utbudet var som sagt litet. Under kategorin pest fanns bara Herman Lindqvist och Mia Törnqvist ( heter hon så) så då återstod bara kolera och att välja bort Lisa Marklund Nesser och Mankell kändes inte svårt. Jag skulle behöva lite boktips.
Men det kan man väl förstås inte få! Nej då ska man väl själv gå med i någon jävla bokklubb istället.

Jag få nog ta och springa en runda så jag blir riktigt trött, för nu har det slutat regna
Ha de

Jag råder dig att inte kludda till det med pastorsfruar eller några andra upptagna kvinnor heller för den delen. Tänker då främst på Anki. AV GANSKA GIVNA SKÄL!!!

Jag tycker du är lite fjantig vad beträffar BC. Betänk att jag finns på BC, och visst är det orealistiskt att tro att jag skulle vara den enda som skulle passa nådiga herrn. Det måste ju finnas fler. Dessutom är jag ju inte ens rätt ålderskategori....och ändå har sex med mig verkat funka för dig. Och jag har försökt tala om för dig tidigare att 50+ är det minsta av dina problem såvida det inte är en spånig, helrakad, piercad 23-åring du längtar efter...Herre Gud, det kanske det är!?

Personligen letar jag efter två samspelta män som vill förföra mig tillsammans, men det verkar vara svårt. Har funderat på att klona dig och sedan radera ditt minne men det verkar också svårt. 

Om du vill kan jag skicka dig en hel lista på boktips men frågan är om du får tag på dessa böcker där ute. Finns det ett bibliotek på Hönö? Jag har ingen aning om hur stor den ön är.

Ladda istället ner Lady Chatterleys älskare (den franska versionen av Pascal Ferran) på datorn och titta på den. Vill veta vilka scener som fick dig att sluta andas. Och kom sen inte och säg att jag inte är en riktig vän.

Hur bor du? Inneboende? Har du TV? Vad äter du för mat? och hur ofta äter du? ()

P&K

9 juli

Valter ramlade ner från sitt eget tak. Han bröt 7 revben, slog sönder sitt bäckenen i 16 större delar plus en massa smådelar och punkterade en lunga. Han flögs upp till Karolinska i ambulansflyg.

Jag som har inbillat mig att jag är livsoptimisten av oss två. Mina fantasier om framtiden är ljusa och till bredden fyllda med hopp och förväntan. Och jag håller med min pappa om att vi i vår släkt har en genetiskt disposition som gör att vi främst kommer ihåg de ljusa minnena.

puss

Idag är första dagen med dåligt väder. En kulturens dag! Men det var ju snabbt överstökat, Hönös utbud av konstgallerier och museer begränsade sig till två timmars mycket långsam rundvandring. Så nu fick jag lov att välja i Statoils pockethylla mellan spetälska, pest och kolera, det fick bli Jo Nesbö och jag är faktiskt förvånad, jag har inte koll på storyn men han kanfaktiskt formulera sig. Men jag skulle vilja ha lite råare fulkultur, droger och sex typ. Jag undrar var man hittar det här på västkustens motsvarighet till Bankeryd och mitt i ett frikyrkligt stormöte. Fast det är kanske här och just nu med detta klientel som det fulaste och snuskigste kan inträffa. Kan du inte kolla med dina polare på BC om det är nått på gång?
Kram från en smått uttråkan vän

Jag har fullt upp med att hittas nån action till mig själv på BC. Det skulle ta mig timmar att sätta mig in i situationen i Bohus län. Jag fattar inte vad du konstrar för. Det är ju bara att gå med, i BC alltså.

Jag har haft en av mina dagar idag....det släpper liksom inte. Är så inutavhelvete kärlekskrank.

Läste ut en bok igår One Day (En dag på svenska ) av Nicholls. Helt okej. I den boken tog det 20 år innan de fick varandra, sade hon med ett uppgivet men finurligt leende på läpparna.

Jag stod länge och tittade på deckarhyllan men jag pallar liksom inte mer sånt, så det blev One Day och Mudwoman av Oates istället.

Tyvärr är väl inte många frikyrkopastorer kvinnor, annars tror jag det är ena kåta rackare.

Kram vännen.

8 juli

Hej
Jag är På Hönö i Gbg skärgård, det är där som kursen hålls. Helen Graham som kommer från Skottland är vår lärare, hon verkar ok. I helgen har det nästan bara varit folk som bor på ön eller öarna runt omkring som varit med plus några yogalärare från Gbg och Båstad. Sedan har vi tillställningens behållning, en fullständigt nevrotisk kvinna från Västrås som har oturen att ständigt befinna sig i ett currykryss, vilket får henne helt ur balans. Hon påminner en del om damen som blev påsprungen i Ängsbackafilmen. Vi har varit 25 st, men de flesta lokala förmågorna skulle bara vara där i helgen. I veckan skall det komma några fler yogalärare de har visst detta som fortbildning.
Jag hade ju en himla tur att det var den här veckan, för just denna vecka är det Hönö konferensen. Båstad har ju sin Stockolmsvecka men det är inget mot Hönös årligt åtrkommande konferensvecka. Då kommer dom och invaderar ön,det spelas musik  överallt och tält och husvagnar på varenda tom yta. Vem det är som kommit? Frikyrkopastorerna! I tiotusental. Jag har aldrig kännt mig så otrygg. :-)

Hur går det för dig då?
Puss

Hej
Currykryss förekommer i läran  om jordstrålning. Enligt den så finns det ett rutnät med currylinjer med fyra meters avstånd över hela jorden, för att finna dessa använder man slagruta. Det är viktigt att bygga sitt hus efter dessa linjer eftersom eftersom energin i dem kan vara farlig, där två linjer korsar varandra bildas ett currykryss. Är det så att du mår dåligt och sover dåligt så kan det vara så att din säng står i ett currykryss, då är det bara att flytta sängen och du blir frisk.

Anledningen till att Karolinska ser ut som det gör är att de håller på att bygga ett nytt Karolinska. Detta till en kostnad på 15 miljarder kronor, Sveriges största bygge, det kanske är en anledning till att det inte finns några pengar att driva verksamheten med heller.
Var han i Stockholm och jobbade när han ramlade ned eller blev han flyttad dit?

Från i morgon är jag helt ensam att försvara mannens rätt till yogaundervisning, idag var vi tre, en proffessor på Lunds universitet och en diversearbetere/konstnär, förövrigt är det hans hus jag bor i, min själ en upplevelse bara det. I början var jag skeptisk till det hela men nu tycker jag det är bra. Men det hade såklart varit roligare om alla hade bott kvar långt hemmifrån, istället för att cykla hem till sina hungriga män och skrikiga barn.

Trots jag förfäras av din beskrivning av samhällsutvecklingen i ditt brev glädjs jag åt att du kan känna och ta till dig, ja till och med stjäla en del av den flödande kärlek som ångestladdade föäldrar fösöker överösa sina feta fula och olyckliga barn.

Se till att dina fantasier om framtiden alltid är bättre än dina minnen av gårdagen.
Kram!

6 juli


Tänkte på dig när jag åt jordgubbar. Undrar om du gav ditt land någon kärlek så att du fick bär i gengäld. Är det några gubbar i ditt land?

Du är online efter att ha varit offline ett tag så jag tänker att du kanske vill att jag skall säga hej. Så jag säger hej! Hur har du det?

Jag skulle ha åkt till Holland i helgen. Hade tänkt skriva ett vykort till dig då med texten: Everything will be all right in the end... if it's not all right then it's not the end. Men Valter ligger på Karolinska allvarligt skadad efter att ha ramlat av ett tak så jag blir kvar hemma.

Kram

Hej

Jag är ok, lite som jordgubbarna faktiskt; Trots att landet och gubbarna inte får någon kärlek alls, har de varit otroligt många och fina. Det finns fortfarande fina exemplar men eftersom så få blir uppätna så börjar många bli gamla och bedagade, något som de fina som finns kvar inte gillar alls.

Att ramla ned från tak låter inget vidare, hoppas det går bra.

Jag skulle också vilja kunna komma på sådant när jag ska skicka vykort, men jag lyckas aldrig så jag har helt slutat skicka kort.

 Malin skulle ju bo här en vecka till men jag hittade en yogakurs i Göteborg som jag ska åka på i veckan som kommer så hon fick fick åka hem en vecka tidigare, men hon och jag ska åka upp till Eskilstuna vecka 31 istället.

För övrigt vet jag inte vad jag ska göra på semestern, det verkar ju inte bli så fint väder så man får kanske söka sig abroad istället.

Puss

O: Hur går det för dig, ser du någon fotboll

 Skickat vid 22:11 på måndag

 jag:  satte mig precis

 O:  Se där, du kanske lär dig

 jag:  vi har öppen planlösning. Jag har inget val

 O:  Har ni inte ett öppet förhållande

alla får välja

 jag:  jag har det men inte Lorden

O: :  Det är märkligt att det alltid ska vara så

 jag:  hur är det med dig?

 O:  Det är bra, jag har också tittat lite på fosball

eller jag låg och sov i soffan första halvlek

 jag:  ok

 Skickat vid 22:16 på måndag

 jag:  Vad vill du mig nu?

 Skickat vid 22:18 på måndag

 O:  Ursäkta mig, om jag gjort något övertramp eller vad..?

 Skickat vid 22:19 på måndag

 jag:  nej det har du inte men jag mår rätt dåligt eller skitdåligt och jag vet inte vad jag skall göra riktigt eller hur jag skall förhålla mig

jag är förvånad själv att det gör mig så ont

du går in och ut i mitt liv och när du går ut tappar jag balansen

 O:  Ok jag ligger lågt. du får ta hand om dig, det går det vet du, Puss

 jag:  va?

gör inte så

 O:  Nu blir ju jag förvirrad

 jag:  jag med

skall du och jag bara chatta lite, är det det du menar

 Skickat vid 22:24 på måndag

 O:  Vi är rätt störda, så det kanske inte går att bara någonting

 Skickat vid 22:26 på måndag

 O:  Vet du något bara som vi kan?

 jag:  älska

 O:  Ja. Men förutom det

 Skickat vid 22:28 på måndag

 jag:  jag har vetat hela tiden att jag är svagare men du måste också fatta det för jag faller så tungt när du går...............

och allt jag säger känns bara patetiskt

 Skickat vid 22:29 på måndag

 jag:  och jag är lessen och arg och förkrossad och känslomässigt helt utmattad

och förvånad

 Skickat vid 22:31 på måndag

O:  Det gör mig faktiskt ledsen att det blir så, för jag vill ju inte skada dig

 jag:  ja tror dig, men nu vet du om det

 Skickat vid 22:33 på måndag

 O:  Och då får jag ju faktiskt ligga lågt, eller hur

 Skickat vid 22:34 på måndag

 jag:  ja

 Skickat vid 22:35 på måndag

 jag:  10 år hjälpte inte. 10 år till kommer nog inte heller att hjälpa. så kan vi inte mer än så här så måste du lämna mig ifred

 Skickat vid 22:37 på måndag

 O:  Ja det verkar inte bättre, fast jag tror ändå att jag kommer och hemsöker dig om 10 år igen

 jag:  hur menar du?

i min fantasi? eller?

 O:  Nej 10 år är kanske så länge man maximalt kan hålla sig borta

 jag:  Du är mitt livs (ouppklarade) kärlek. Du kommer att hemsöka mig hela tiden. Precis som du har gjort ganska många år nu

jag kan leva så men du kan inte komma och sen gå mer

 Skickat vid 22:42 på måndag

 O:  Det verkar inte som om kommer att klara upp det i detta livet. Är det jag som är stark får jag hålla mig borta, fast det är inte så lätt

 Skickat vid 22:45 på måndag

 jag:  om du kommer tillbaks får du faktiskt ha ett annat uppsåt.

jag vet att du inte menar det men du skadar mig

 O:  jag trodde ärligt att du var med på det

 jag:  Idag har varit min värsta dag sedan jag hittatde hasch i Felix jackfick

jag var det....jag trodde jag var starkare

jag är förvånad över hur hårt detta tar mig

jag visste inte förrän du gjorde slut på det

 O:  Jag tror också att jag är starkare än jag är

Känner du av det fysiskt?

 jag:  ja, jag har jävulsk ångest

 O:  Det är märkligt, varför ska det vara så

 jag:  känns nästan övernaturligt

det gör mig bara mer övertygad om liven före detta och tvillingsjälgrejen

Jag är ganska patetisk nu

Jag vågar knappt fråga vad du känner

 O:  Hur ska du få tillbaka din bok, kom jag att tänka på då, vad säger de om mig då?

 jag:  att du är bestämd och färdig med det här

 Skickat vid 22:55 på måndag

 O:  I vilket fall så känner jag att nu kommer det att bli riktigt besvärligt om vi fortsätter och då har jag förstört två äktenskap för dig

 Skickat vid 22:58 på måndag

 jag:  jag har haft känslan hela tiden av att det inte hade förändrat något för dig om jag hade varit fri. Det tom nästan var en säkerhet att jag inte var det

 Skickat vid 23:00 på måndag

 O:  Kanske kanske inte, jag vet inte

 Skickat vid 23:01 på måndag

 jag:  jag skall sluta nu för jag står inte ut med mig själv...det betyder inte att jag inte menar vad jag sagt. Allt är sant....men jag känner mig lite patetisk

 Skickat vid 23:03 på måndag

 jag:  jag ser det inte som att du har förstört mina äktenskap. Jag har varit mottaglig

och det har varit min livsplan

men nu gör det ont

 O:  Men resultatet förstörelse och det är väl inte din livsplan

 jag:  jag ser det inte så. Det har handlat om kärlek

kärlek kärlek

kärlek

Du kan inte gå in och ut ur mitt liv för varje gång du går går jag av på mitten. Vad vill du mig? Varför kom du igen?
Jag var fri. Hade bestämt att leva med vetskapen om att vi kommer få ett annat liv tillsammans. Men att nu skulle jag leva detta livet. Ett annat liv.
Vet du hur ont det göra när du går? Du kan inte veta för jag anade det inte själv.

Change is the essence of life. 


Be willing to surrender what you are


for what you could become.

Vera vill bli fri del 2

Hej J!

Jag inser ju att jag är för överkvalificerad för att svara på sos-samtal men i ett läge där jag inte står ut längre inom skolan och där alternativen är obefintliga ser jag det som enda chansen att i alla fall tillfälligt få en tidsfrist. Och jag tror det finns en del att lära i det arbetet.

Jag vill jobba med människor, jag vill ha relationer. Jag älskar ju egentligen att undervisa och att leda. Jag började en ledarskapsutbildning på universitetet för att år sedan och efter att ha läst en del litteratur vet jag ännu säkrare att jag är en god ledare. Jag är mjuk, demokratisk och kan vara väldigt entusiasmerande som ledare. Jag är inte rädd för att varken synas eller höras men jag gör det inte utan att veta att det jag har att säga spelar roll, är meningsfullt. Har inget behov att synas och höras, om du förstår vad jag menar. Blir jag tvungen att välja mellan att tala eller lyssna så skulle jag välja lyssna.

Kultur? Frihet under ansvar-kultur. Folk skall veta var de har varandra och blint kunna lita på att var och en är kompetent att utföra det den är satt att göra. Jag gillar också öppenhet. Alla kort på bordet. En ledare skall inte tillåta dolda agendor och rövslickerier. Jag tror inte på att den som jobbar mest vinner. Jag tror att den som har hjälpt flest, inklusive sig själ, vinner. Jag har svårt för girighet, jag förstår att det redan på 1200-talet ansågs vara en dödssynd.

Jag kanske inte kan så mycket utanför mitt eget gebit men jag känner mig tämligen säker på att jag kan lära mig fort. Jag är ganska lättlärd faktiskt. Jag är smart och formbar. Visst jag skall nog inte hålla på  med siffror( då menar jag avancerad matematik) hela dagarna utan snarare mänskliga relationer och handledning

Vera vill bli fri

Drömmen är och har varit sedan jag var ung att driva ett pensionat. Ett lagom litet ställe där jag kan sätta min själ i allt: emottagandet av gäster, rummen, maten, trädgården. Skulle till exempel bjuda på fantastiska ekologiska frukostar. Jag vill sätta en egen personliga prägel på saker. Jag gillar till exempel inte "miohem", dvs sådana som är populära nu, alla ser likadana ut. Smakfullt och rent inredda men väldigt opersonliga.Jag drömmer om att det skall regna ner ett par miljoner så jag kunde börja.

Jag är heller inte någon entreprenör i den meningen att pengarna är det viktiga. Har aldrig varit diven av pengar egentligen. Mitt pensionat skulle vara "odyrt" men men god kvalitet. Folk skall känna att de får valuta för varenda krona.Och de skall vilja komma tillbaka. Det skall vara en vänlig atmosfär, lugnt och vackert.

Jag är för personliga relationer. Jag har inte så många vänner men de jag har har alla en speciell betydelse för mig. Jag har provat att göra sådana där folkliga saker som att gå på hockey eller vimmelfester men jag trivs inte. Det ger mig ingen känsla av mening. Jag har svårt för ytliga dussinmänniskor. Jag inser att detta är en egenskap som håller mig tillbaka i konkurrensen med andra men jag orkar inte "synas" och framhäva mig själv. Jag far illa av det.

Enda gången jag egentligen tar mig själv för given och kräver att få stå i centrum är i klassrummet. Allt ljus på mig! Min starka sida som lärare är att jag möter studenterna där de är. Jag tycker att det är viktigare att de lär för livet och förstår sammanhang än att de får bra resultat på prov. Jag upplevs av elever som någon som bryr sig. En av anledningarna till att jag inte trivs på gymnasiet längre är att klasserna blivit så stora och så många att det är omöjligt att vara som jag är. Jag kan inte nå resultat. Jag blir nästa sjuk av att upprätthålla alla relationer med alla elever. Det är omöjligt att lyckas med det!

Mina kollegor anser mig vara en doer. Jag har svårt för långsamma människor (läs kollegor). Jag är väldigt effektiv och vill få saker gjorda så att man kan gå vidare till nästa steg. Att älta eller stå och trampa vatten frustrerar mig oerhört. Jag är också lite av en igångsättare och uppriktigt sagt kanske inte lika bra på att avsluta. Jag är bra på att se stora sammanhang och har svårare för detaljer.

Kåt kåt kåt- Chatterley

När hon var mellan 25 och 35 såg hon sex som en överskattad företeelse.

Hon blir bara kåtare och kåtare och önskar ibland att det bara kunde upphöra. Hon vilar när hon har mens men övrig tid vill hon bli förförd, knullad och påsatt.

Utan att dra allt för djupa psykologiska växlar kan hon konstatera att det är så här det är. Hon konstatera också gång på gång att hennes sambo har svårt att matcha henne. De är dessutom osynkade. Så hon har sina kanaler för att få utlopp för sin sexualitet. Hon förbrukar porr i mängder. Hon tänder på gangbang, stora kukar, stora bröst, bisex, gaysex, hårt sex, undergivna kvinnor, slynor, män som runkar. I perioder blir hon nästan besvärad av sig själv. Hon anar att hon är på väg att ta risker vars konsekvenser kan kosta för mycket.

Hon kan ägna arbetstid åt att chatta med män. Hon kan i detalj skriva till dem om sina fantasier, se dem runka i cam och till och med höra dem onanera i telefon. Det händer ibland att hon med svullna blygdläppar går in på toa och onanerar. Hon anar att hon är på väg att ta risker vars konsekvenser kan kosta för mycket.

Byter bloggadress

Lägger över min blogg i nytt namn. Den förra var kopplad till mitt riktiga namn och mejladress. Jag måste vara försiktig. Alla mina hemligheter som ingen känner till. Det som Chatterley berättat för mig som ingen känner till. Jag måste vara försiktig. Vill inte skada, men jag tror att en del kan få tröst av det jag vill skriva om. Vi måste försöka låta bli att döma varandra. Och detta gäller mig med. Vid gud, jag får inte heller döma!

Jag beslutade för några dagar sedan att jag skulle börja skriva igen. Jag har aldrig lyckats med detta konststycke under någon längre period. Men i perioder har jag ägnat mig åt det.

Grejen är att jag skall göra det så sant jag vågar.

Chatterley januari

Hon stod mitt på parkeringen och väntade. Hade väntat ganska länge och frusit en del. På lunchen hade hon hamnat i en känslomässig trans. Borde dra sig ur men ville inte. Nyfiken och nu var hon ju ändå här. Han som kallade sig E2E hade kört från Malmö. Hon är väldigt lugn. Så dyker han så upp i sin blåa Honda, ler ett enormt leende, pratar hela tiden, är varm och öppen. Hon vet direkt att hon kommer följa med honom in på hotellet, in på rummet. Hon vet att han kommer att bjuda med henne.


Han pratar och pratar och pratar. Hon tittar på hans mun och hans händer. Blir matt av allt pratande. Till slut sätter han sig på sängen, klappar med sin stor hand på täcket bredvid sig. Hon flyttar genast från fåtöljen hon sitter i till honom i sängen. Han kysser, hon kysser. Han tar på alla hennes kroppsdelar. Han kysser henne nära och intensivt hela tiden. Hon öppnar alla spärrar och låter det som sker skölja över henne, skölja med henne. Han är målinriktad och känsligt bestämd, styr henne, flyttar på henne, ger henne, tar ifrån henne. Hon som har öppnat sig tar in varenda ljud, doft, blick. Varenda por i hennes kropp suger i sig allt det som finns och sker på det där hotellrummet under de där två timmarna under den där januarionsdagen. Men framför allt ger hon. Hon ger honom sin känslighet. Hon visar honom själen utan att veta om han kommer att se den och vårda den.


I halvlek pratar han, hon hör allt.  När hon kliver upp på honom igen använder de inte kondom.


Det bitterljuva smaken dagarna efter gjorde att hon googlade han nick. Resultatet av det ledde henne till att desperat försöka nå honom igen. Enligt det hon kunde se på internet var han inte alls den han utgett sig för att vara. Hon insåg att hon lekt med elden då hon inte använt kondom. Han svarade inte på hennes mejl eller sms och hennes otålighet drev henne till att till varje pris få tag i hans riktiga namn. 


Hon ringde hotellet och sade sig vara från polisen i Malmö. Sade att hon arbetade med en utredning och sökte namnet på den person som bott i rum 227 den aktuella dagen. Lätt som en plätt. Hon fick hans namn. Hon tog reda på hans adress. Hon tog reda på telefonnummer hem till honom och till hans sambo. Hon ringde hem till honom. Hans son svarade hans sambo satt bredvid. Han fick luren. Hon sade att han hade 10 minuter på sig att ringa upp henne.


Resultatet av allt detta blev hövliga men kortfattade mejl mellan två trasiga förfärade människor som båda till slut försåg varandra med intyg från läkare om att ingen av dem bar på någon smitta. Han tog tydligt avstånd från henne. Något som enligt hennes livsplan var det rätta men som hon på sätt och vis sörjde. Hon undrade hur det kunde vara möjligt att älska så innerligt med en människa man aldrig träffat förut. Men det är det!

De drog sig undan för att slicka sina sår. Hon flydde tillbaks hem till sin familj och han flydde så småningom  till havs. Han mönstrade på en segelbåt som skulle gå mellan Cairns i Australien till Durban i Sydafrika. Han kom dock inte ända fram. Man fick avbryta resan på grund av sjukdom i besättningen. Hon undrar om han fortfarande är rädd för henne.


Hon skulle fortsätta ta risker i ett lugnt, farligt men mänskligt sökande.

På G.

Skall rigga upp en stationär dator i källaren så att det blir bekvämare att skriva.

Saker att skriva om som jag legat och tänkt på:
Mammas förfall som nikotinmissbrukande alkoholist. Hur vi ser henne tyna bort men ändå fortfarande leva. Det är ett under.
Mitt sexuella beteende. Hur jag anpassar det till mitt liv.
Min pappas kamp mot /med sin Gud.
Våra livsplaner som förklarar varför många av oss lider.Det enda sättet jag kan finna tröst på.
De kvällar och nätter som ensamheten kväver mig och jag måste sparka och slå min sambo för att bli sedd. Hans kyla är det värsta jag vet.
Hur man förhåller sig till en dotter som bara har pappa för ögonen. En pappa som inte sätter gränser.
Hur man förhåller sig till en son som man är livrädd skall röka mer hasch. En son som inte berättar någonting om något. Jag måste hela tiden gissa var jag har honom och jag hör mig själv vara en förfärlig mamma allt för ofta. Gnällkäring!
Tacksamheten för allt jag har. Vem har sagt att det skall vara lätt.

80-tal

Pappa hade varit ganska ihärdig. När jag gick ut nian så gick jag slutligen med på att flytta in på internatskola. Mina minnen är mest positiva. Det var en väldigt kamratlig atmosfär. Vi tog hand om varandra. Mina första månader var skitjobbiga då jag hade ett nytt studiespråk att anpassa mig till. Jag slet hårt under study hour, slog upp massor med ord hela tiden. Systemet var också nytt på det sättet att man skulle redovisa allt i uppsatsform. Något jag aldrig gjort tidigare och nu dessutom på engelska. På helgerna åkte vi på utflykter till ställen som Zermatt och Gstaad för att åka skidor.

Jag rökte hasch 3-4 gånger. Fick påtagliga rus. Blev deprimerad och flyttade tillbaks till Sverige. Depressionen var min första. Jag var 17 år. Under de 18 månader jag varit där hade pappa mött Jesus på ett berg i forna Yogoslavien och min mamma flyttat till Stockholm och utvecklat sitt alkoholberoende än mer. Jag minns att jag var orolig över hur full hon skulle vara när jag mötte henne på hotellet den enda gång hon kom för att besöka mig i Europa.

Så varför kom den depressionen? Jag minns den inte så väl. Jag minns att jag bara grät och grät utan att egentligen veta varför. Jag bestämde mig för att jag måste därifrån. Simulerade en aning tills min pappa gick med på att skicka hem mig. Där någonstans tog mitt yet-set-liv slut och sedan dess har jag i princip aldrig levt det igen.